Att förklara vad ordet respekt egentligen innebär visade sig vara en svår uppgift när frågan ställdes till unga Sevedsbor och fyra poliser. Mötet mellan ungdomar och polis är en del i arbetet att öka ungas inflytande i samhället. Inte minst är det ett sätt för vuxna som jobbar med ungdomar att få en större förståelse för hur det egentligen är att vara ung idag.
I lokalen Flygande Mattan vid Sevedsplan utspelar sig klockan 15.00 denna torsdag i slutet av juni 2010 följande scen:
Runt ett pingisbord står nästan tjugo grönklädda, sommarjobbande ung-i-seved-ungdomar. På ena sidan bordet står två vuxna män, poliser, redo att spela för att vinna. På andra sidan står en kille och en tjej, lika sugna på vinsten. Stämningen är hög, det verkar som om alla hejar på de unga. Polisen vinner dock. De har spelat förr, det syns.
En halvtimme senare sitter de grönklädda, poliserna och några andra från Malmö stad i en ring och diskuterar ordet respekt.
— Jag vet inte, respekt betyder att visa respekt, helt enkelt, säger en av killarna.
— Men vad innebär det? Hur märker du om jag visar dig respekt? frågar Elizabeth Florez från utbildningsförvaltningen i Malmö stad.
— Du visar hänsyn till mig, för min bakgrund.
— Du är snäll, har medkänsla.
— Det finns många olika typer av respekt, menar Erik Jansåker, chefen för ungdomsroteln inom Malmöpolisen. Jag tycker att man ska visa äldre personer respekt genom att öppna dörrar och lämna plats åt dem. Ett annat sätt är att vara tyst och lyssna på när någon annan talar.
Dåliga erfarenheter
När polisen pratar om tystnad blir det genast lugnare i rummet. Mötet mellan polisen och ungdomarna behövs. Många av de unga har dåliga erfarenheter av polisen.
– Jag har åkt in många gånger och inte alltid blivit behandlad på rätt sätt, säger en ung kille. Varför kan ni inte bara förklara på plats varför ni tar mig?
– Vi ska alltid ha ett respektfullt bemötande mot den vi stoppar och i den mån vi kan ska vi också förklara varför vi gör det, säger Erik Jansåker. Men det är inte alltid vi kan säga allt och det är ju såklart ett pedagogiskt problem för oss.
– Ibland händer det att vi säger dumma saker, fast vi aldrig ska göra det, fortsätter Erik Jansåker.
– Jag förstår att ni har makt, som poliser, men ni behöver väl inte alltid visa det, säger en ung tjej. Ärligt talat, om ni hade lagt den energin som ni lägger på att ta barn med stulna cyklar, på att lösa mord istället, så hade världen sett annorlunda ut, fortsätter hon. Det känns som om alla poliser är här på Seved.
– Här har vi fler brottsanmälningar än på de flesta andra ställen. Många som bor här känner sig otrygga och äldre personer vill helst att vi ska vara här hela tiden. Och du tycker att vi är här för mycket.
– Alla poliser kan inte lösa mord och vi kan inte välja vilka brott vi ska jobba med. Om vi misstänker att någon har en stulen cykel så är det vårt jobb att kolla det. Det är ju inte så roligt för den som äger cykeln i alla fall, även om du eller jag tycker att det är ett litet skitbrott, säger Erik Jansåker.
En svart BMW stoppas
Någon av de grönklädda unga nickar, hummar. Någon annan sitter tyst och tänker. De flesta har någon erfarenhet av ett dåligt möte med en polis. Men det finns också bra möten. Processledaren Ramadan berättar en egen historia, något han var med om för inte så länge sedan:
— Jag åkte med min bror i hans bil. Han har en svart BMW med tonade rutor. Vi åkte sakta utanför Folkets park. Såklart blev vi stoppade av polisen. Jag blev riktigt förbannad och tänkte att jag måste få veta varför de stoppade oss. Så jag frågade. Och jag fick ett svar. Nu förstår jag varför de stoppade oss och jag är inte arg längre.
— Och varför gjorde de det?
— Det hade inte med min person att göra. Det hade med situationen att göra. En bil med tonade rutor, som hade dimljuset på — det visste inte vi — som åkte sakta. Det väckte något i bakhuvudet hos polisen. Hans erfarenheter sa att här kan det vara något. Och ärligt talat, vad hade ni sagt till polisen om en sån bil kom glidandes här utanför, sakta, med tonade rutor...?
— Ta den! skrattar en ung tjej.
— Jag frågade också polisen om han hade stoppat mig om jag var blond och blåögd och körde Volvo. Men det hade han inte, inte där. Men om vi hade varit tre blonda killar i en Volvo som sakta körde omkring i Rosengård så hade samma varningsklockor av erfarenhet ringt i hans huvud. Det är något som bryter mot den vanliga situationen. Därför stoppar de bilen. Det var så skönt. Helt plötsligt fattade jag allt. Det handlar inte om rasism, som jag trodde. Polisen som stoppade oss var inte heller svensk.
— Jag tror att folk här skulle behöva fler invandrarpoliser, säger tjejen.
— Ja, och det kommer fler och fler, säger Erik Jansåker. Och det tycker vi är jättebra. Är det någon här som vill bli polis?
Nja, ingen nappar direkt. Men kanske. Det första mötet mellan unga i Seved och polisen avslutas efter två och en halv timmes samtal. Fältassistenten Leila Zinai är nöjd.
— Det gick bra. De flesta tyckte att det var lärorikt. Man fick se att poliser också är människor och det är det man vill ha, det personliga mötet. Vi kommer att ha fler träffar med polisen, det behövs.
