"Jag har mått dåligt psykiskt så länge jag kan minnas", skriver pseudonymen Nina-Marie på hemsidan www.maskrosbarn.com
"Kontakt med psyk hade jag första gången när jag var 10 år. Andra gången var jag 14, och sen har det rullat på. Första gången jag blev inlagd på psyk var i januari -96 ...//. Mina diagnoser är posttraumatiskt stressyndrom, depressioner och borderline personlighetsstörning."
Allt fler barn mår dåligt
Enligt Barnens rätt i samhället, BRIS, ökar andelen barn som mår psykiskt dåligt i Sverige: "Den psykiska ohälsan dominerar alltmer våra barnkontakter, skriver BRIS i sin senaste årsrapport. All information talar för att den också ökar i samhället...//."
En av BRIS främsta uppgifter är att förändra denna trend. Organisationen har funnit att många barn vill ha gruppverksamheter där de kan träffa jämnåriga med liknande problem: "Främst vill unga ha stödverksamhet för barn till föräldrar med missbruk, föräldrar med psykisk sjukdom och stöd när man blivit utsatt för sexuella övergrepp."
CAP står på barnens sida
Children Are People, CAP, heter en metod som går ut på att stödja barn som lever i familjer där det förekommer våld, missbruk eller psykisk sjukdom.
Metoden ger barnen en chans att prata om vad de tycker, tänker och känner. Målet är att de ska få bättre självkänsla och självkännedom, och att de ska slippa skuldkänslor.
I CAP-metoden är det barnens bästa som står i centrum.
Igenkänning tröstar
Tina Günther och Lena Christenson är socionomer och utbildade CAP-ledare. De jobbar på Maskrosen, en barngruppsverksamhet på Möllevången dit 7—12-åringar kommer.
Vid barngruppsträffarna jobbar man med teman: känslor, försvar, självkänsla och känslomässig sjukdom. Man umgås, pratar, leker och fikar i en och en halv timme, en gång i veckan.
Temana ska hjälpa barnen att sätta ord på familjens problem.
- Barnen vet inte varför saker är som de är. Här får de en förklaring till varför det är så konstigt hemma, säger Lena Christenson. Vi pratar också om de positiva saker som de gjort med sina familjer. De lär sig att man kan älska och hata sina föräldrar på samma gång.
- Barnen behöver särskilja problemen i familjen från sig själva, säger Tina Günther. De får träffa andra barn i samma situation, och på så sätt känner de igen sig.
Övningar och meditation
Med hjälp av övningar får barnen visa hur de ser ut när de känner sig ledsna, sårade eller arga.
- Dessa barn behöver lära sig att känna vad det är de känner, säger Tina Günther. De är ofta bättre på att känna andras känslor än sina egna.
I programmet ingår också avslappning, en slags meditation.
- Det är bra för barnen att få lära sig att fantisera sig bort, säger Tina Günther. Men det är svårt för många att slappna av.
Stort ansvar på barnen
CAP-ledarna strävar efter att prata så öppet som möjligt om det som barnen tar upp.
- Vår filosofi är att hur hemsk sanningen än är så är det bättre att prata om den än att låtsas att den inte finns, säger Lena Christenson. Barnen får berätta vem i deras familj som har en känslomässig sjukdom, och också vad de förväntar sig av gruppen. Att sluta hemlighålla är en del i att kunna må bättre som barn.
- Man kan kanske tycka att vi lägger mycket ansvar på barnen - men det har dessa barn redan. Då kan de lika gärna gå här hos oss och få “handledning“, säger Tina Günther. Vi har dessutom ett övergripande tema som handlar om att det inte är barnen som ska försöka göra föräldrarna friska.
Det långsiktiga målet med CAP-grupperna är att förebygga känslomässiga sjukdomar när barnen blir äldre.
Barnen trivs på Maskrosen
Enligt CAP-ledarna ser barnen fram emot att komma till Maskrosen.
- Det är ofta de små rutinerna som uppskattas. Till exempel att vi ses på samma plats och samma tid varje vecka. Barn tycker om att allt är förutsägbart, men dessa barn är inte vana vid att saker blir som man bestämt, säger Tina Günther.
Snabb förändring
Efter en termin brukar CAP-ledarna kunna se att barnens beteende har ändrats.
- Barnen blir bättre på att förstå vad de känner och vad de vill, och bättre på att förmedla detta till omgivningen, säger Tina Günther. De kan bli bättre på att knyta och bibehålla kamratkontakter.
- De blir bättre på att göra val, fundera ut andra lösningar och se konsekvenser av sina handlingar, säger Lena Christenson. I maskrosgruppen tar många upp problem i skolan och med kompisar.
Barnen försöker sedan ge varandra tips om vad man kan göra i olika situationer.
Under terminens gång blir barnen gladare och öppnare, menar Tina Günther.
- Det ser vi och det har flera föräldrar sagt. De får bättre självförtroende. Det var som en av våra killar sade: “Innan var jag alltid arg — nu är jag alltid glad."
Medgivande krävs
Som de flesta andra sociala insatser så förutsätter verksamheten på Maskrosen föräldrarnas medgivande. Det försvårar arbetet för barngruppsledarna.
- Det tar mycket tid att rekrytera barnen. Det är svårt att motivera föräldrarna att våga låta barnen gå i grupp, säger Tina Günther. Det krävs mycket självrannsakan för att erkänna känslomässiga problem inom familjen.
Hjälper till att motivera
När en familj hamnat under utredning är det upp till den ansvariga socialsekreteraren att föreslå Maskrosen som behandlingsmetod.
- De föräldrar som brukar vara lättast att motivera är de som sökt hjälp för sin sjukdom, till exempel depression, och de som blivit drogfria och kanske själv går i grupp, säger Lena Christenson.
- Om socialsekreteraren vill går vi gärna in och hjälper till att motivera.
Text: Henrik Eklundh Paglert
På Maskrosen arbetar man utifrån Cap-metoden som utvecklades i USA på 70-talet.
Förkortningen står för "Children Are People" och är i grunden en strategi för att träna barn i medkänsla och konfliktlösning.
I Sverige är de som jobbar enligt CAP ofta socionomer, i USA används metoden av frivilligarbetare.
