Alla familjer har regler, men i familjer med en känslomässig sjukdom är reglerna ofta outtalade och kan variera från dag till dag beroende på hur föräldern mår. Barnen utvecklar olika anpassningsmönster och roller för att överleva och undvika för mycket smärta. Detta är ett omedvetet försök från barnens sida att försöka upprätthålla balansen i familjen. Det sker på bekostnad av barnets egen utveckling.
I en familj där det förekommer missbruk, våld eller psykiska problem är det vanligt att man förnekar och bortförklarar det verkliga problemet. Detta gör att barnet får svårt att skilja på fantasi och verklighet och kanske själv börjar ljuga. Barn i dessa familjer är vana vid att tillvaron är oförutsägbar och att löften ofta sviks. Detta kan i förlängningen skapa stora svårigheter att etablera relationer baserade på tillit och vänskap, både som barn och vuxen.
Föräldrarnas problem tar så mycket plats att barnens känslor kommer i skymundan. Barnen blir ofta bättre på att tolka sina föräldrars känslor än sina egna. En följd av detta kan vara att barnen döljer sina känslor, har svårt att uttrycka känslor, sätter på sig masker och utvecklar för starka försvar.
