Nya mötesplatser för unga vuxna, stödpersoner i skolan och extra socionomer hos polisen. Anställda Rosengårdsbor som ska underlätta kommunikationen mellan invånare och samhälle. Det är några delar när 9,2 extra miljoner ska satsas i Herrgården under de närmsta två och ett halvt åren.
Text och foto: Jeanette Thuresson
- När man byggde Rosengård så byggde man det ut från Malmö, vi vill bygga in det i Malmö, säger Inger Leite som är chef för Individ och familj i stadsdelen.
I december förra året sa staden ifrån att den hade fått nog. Herrgårdsbor fick nog av usla bostäder, ungdomar fick nog av dåligt framtidshopp och räddningstjänsten fick nog av känslan av maktlöshet.
Fick nog av skriverier
Många fick nog av läsa i tidningen om bränder och stenkastning. Det drogs å ena sidan paralleller till de mycket extremare förhållandena i franska förorter och å andra sidan talades det om småungars buslek. Rosengårdsbor kände sig utpekade och dömda, invånare i andra delar av staden undrade vad som egentligen pågick bara någon kilometer bort.
Man talade om utanförskap, men aldrig om innanförskap.
Medier och politiska partier kom till Rosengård över en dag för att ta reda på vad som hände. Norska Fremskrittspartiet gjorde en blixtvisit med livvakter i stadsdelen för att kunna åka hem och meddela att ´såhär vill vi inte ha det´.
Försvarshögskolan presenterade en ifrågasatt rapport om religiös radikalisering. Kriminella gäng red på vågen och rekryterade nya medlemmar som ville vara en del av den uppiskade stämningen. Poliser blev tokiga och kallade folk för apejävlar, vilket sände ett skalv genom svenska myndigheter som i sin tur tävlade i att uttrycka bestörtning över polisernas värderingar. Många Rosengårdsungdomar var inte lika förvånade.
Mitt i allt detta försökte folk leva sina liv
Området med det klingande namnet Herrgården byggdes på 1960-talet för att råda bot på trångboddhet i staden. Tre tusen personer skulle bo här. Det har blivit fem tusen personer enligt officiella beräkningar, men myndigheterna uppskattar det verkliga antalet till åtta tusen.
- Utav dessa är det kanske femtio till hundra personer som är ute och slåss med polisen. Resten kommer utifrån, sa närpolischef Börje Aronsson under kravallerna i december förra året, då stadsdelen plötsligt var toppfokus i medier i hela landet.
- När räddningstjänsten och polisen backade ur, då måste vi komma in, säger Marie Hendra som är chef för Fritid och förebyggande i Rosengård. Vi måste jobba stenhårt på att visa att vi inte lämnar området. Folk undrar ju varför inte bussarna stannar här och så vidare.
Åter till vardagen
Medan vardagen dragit in över området har många medier dragit vidare. Men det är nu arbetet börjar. Eller fortsätter. Inger Leite drar in som en storm i stadsdelsförvaltningens kala sammanträdesrum när vi träffas. Det finns en sak som hon poängterar direkt — åtgärderna i Herrgården är ett av flera led i att skapa trygghet.
- Ett led, upprepar hon för säkerhets skull.
- Detta är en del i en långsiktig plan. Men nu kan vi mer. Tidigare fick vi prioritera de yngre barnen, nu kan vi ta tag i de äldre barnen också. Och inte om fem år utan i år.
Varken hon eller Marie Hendra vill förlora tid.
2002 formulerade bland andra Marie Hendra en plan där man såg vad som gjorts och hur man kunde fortsätta.
- Den kom precis efter storstadssatsningen. Det som hände var att man stärkte individer, men de flyttade ju på sig, säger hon.
- Många flyttar härifrån när de får jobb till exempel.
Trötta på projekt
Ett problem är projekttröttheten i området. Dessutom har det många gånger varit svårt att involvera de boende i arbetet. Nu måste man jobba på ett annat sätt, enligt Inger Leite och Marie Hendra. Det handlar om de stora strukturerna, om hela livsbetingelser.
- Det gäller att vara lyhörd, säger Marie Hendra.
I våras sökte de pengar till nya satsningar i Herrgården i Rosengård.
- Vi började titta på Individ och omsorg. På barn som är ute på natten och ungdomar som deltar i gäng, säger Inger Leite.
Det är där arbetet tar sitt avstamp.
Innanförskapet
Men de båda återkommer till att stadsdelen ska vara innanför och inte utanför.
- Rosengård är inget ytterområde, det är bara 1200 meter till Möllevångstorget, säger Marie Hendra.
- Det är tydligt nu att man i Malmö fokuserar på att göra Rosengård till stad.
Barnen är ute sent
På en av lekplatserna mellan husen i Herrgården gungar Mona med sina syskon. Hon är uppvuxen i Herrgården. Hon tycker om Rosengårdsskolan, där hon går i andra klass. Efter skolan går hon till fritids, där hon brukar hoppa hopprep.
- Men det finns inte så mycket att göra här, säger Mona.
29-åriga Sadja har precis varit och hämtat barnen på läxläsningshjälpen i byggnaden intill.
- Det är bra. Men det behövs fler aktiviteter för barnen här i Rosengård.
Äldsta sonen är tolv år och går på fotboll tre dagar i veckan. Men tio-åriga dottern har inga inplanerade fritidsaktiviteter utöver fritids.
- Ett problem här är att många barn är ute sent. Mina barn får aldrig vara ute på kvällarna. På fritidsgården är jag rädd att de ska röka, att det ska bli bråk.
- Men det största problemet här är att det är mycket bråk mellan de boende. Många familjer bråkar med varandra på gården, säger Sadja.
Vad bråkar man om?
- Det är olika saker. Det är inte alltid lätt att veta.
Sadja har fullt upp med sitt, som ensamstående med åtta barn mellan ett och tolv år.
- Hjälp med kontakter med myndigheter? Ja, det behöver jag. Mötesplatsen låter bra, den vill jag veta mer om.
- - - - - -
De nya satsningarna
Det är flera projekt som redan dragit igång. De ska utvärderas efter en tid så att det som fungerar kan få en plats i den vanliga budgeten.
- Man får inte släppa projekt, säger Inger Leite, chef för Individ och familj.
En mötesplats skapas intill Vänskapsparken, där boende kan få information och hjälp med kontakter med myndigheter, med två anställda från området.
Två mötesplatser finns för unga vuxna, i Tegelhuset och på Bennets väg.
I Herrgården finns drygt fyra tusen invånare mellan 16 och 25 år som tidigare hamnat mellan stolar. Framförallt efterfrågas hjälp med att söka jobb och praktik. Det ska vara nytta förenat med nöje, snarare än tvärtom.
Två nyanställda socionomer fungerar som avlastning för lärare i grundskolan.
Tre socionomer har anställts att arbeta med barn i fara, med arbetsrum på polisstationen.
Idrottsklubbarna får extra tränare.
