Suzanne Mortensen, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek har intervjuat författaren och bibliotekarien Bo Gentili.
Hallå där Bo Gentili, bibliotekarie och författare!
Du är aktuell med Lång väg att gå — berättelser från en uppväxt i Malmö. Den 13 oktober klockan 18 kommer du att presentera boken på Malmö stadsbibliotek - varför ville du skriva boken?
— Jag vet inte om jag ville skriva den. Berättelserna skrevs helt enkelt — mest för min egen skull. Några för kanske tjugo år sedan eller mer. I början av tjugohundratalet ställde jag samman berättelserna till vad som skulle kunna bli en bok, men valde då att inte publicera den. I vårvintras upptäckte jag sedan berättelserna av en slump i min dator, läste dem på nytt och fann att det kunde vara dags. Samtidigt öppnades slussarna och jag skrev ner ytterligare några berättelser. Jag befinner mig nu i den åldern då minnena överfaller mig bakifrån vart jag går.
Hur såg skrivprocessen ut?
— Nästan allt skriver jag i skarven mellan andra åtaganden. En tanke kommer till mig, en formulering eller ett minne. Plötsligt och utan att jag själv vet hur det har gått till finns där en berättelse, kanske en dikt. Jag tycker om att gå, många texter har jag gått mig till. Andra har kommit till i en halvslummer. Jag stiger upp mitt i natten och skriver ner mina tankar. Återstår sedan att bearbeta och renskriva. Men det är en annan och tråkigare historia.
Vad är enkelt och svårt med att skriva självbiografiska texter?
— Ja, du. En svårighet är sanningen. Alla självbiografier är osanna. Författaren väljer sin berättelse — eller om berättelsen väljer honom? Den händelse jag beskriver skulle ju kunna berättas på ett helt annat sätt och ur ett helt annat perspektiv. Därför betraktar jag min bok som en roman, en utvecklingsroman.
En annan svårighet är att man lämnar ut sig själv och andra. Men dels är det ju så länge sedan — boken slutar i början av 70-talet — och dels nämner jag personerna endast vid förnamn. Jag tror ingen, förutom jag själv, kommer att ta illa vid sig.
Vad har du publicerat tidigare?
— Tre diktböcker som jag är mycket stolt över. Läs dem! En samling personliga essäer samt en samling uppsatser om författaren Hjalmar Gullberg. Dessutom ett stort antal artiklar och essäer i tidningar, tidskrifter och antologier.
Hur länge har du arbetat på Malmö stadsbibliotek? Vilka är dina främsta arbetsuppgifter?
— Jag har arbetat på Malmö stadsbibliotek sedan mitten av 70-talet. Mina främsta arbetsuppgifter idag är, förutom informationstjänst, att ansvara för vår stora Malmö- och Skåneavdelning. Jag är redaktör för Kulturarv Malmö A-Ö, en digital uppslagsbok om Malmö som biblioteket driver i samarbete med övriga kulturförvaltningar.
Vilken skönlitterär gestalt skulle du vilja vara?
— Jag har nog av att vara mig själv, men jag är mycket förtjust i pensionatskurken i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes.
Vilka är dina största läsupplevelser?
— Ja, de är många. Men låt mig nämna Kvartetten som sprängdes igen. Den boken läste jag högt tillsammans med min dotter. Vi skrattade och grät ihop.
Vad läser du nu?
— Inför en planerad resa till Lissabon läser jag fram och tillbaka hos Fernando Pessoa.
