Suzanne Mortensen, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek intervjuar den deckarfrälsta journalisten Gunilla Wedding.
Hallå där Gunilla Wedding,
journalist på Skånska Dagbladet och ledamot i Svenska
Deckarakademin. I Norge är det populärt med påskekrim. Förlagen lanserar nya böcker och många norrmän läser deckare under påsken. Är det en tradition som håller på att sprida sig till Sverige?
En del svenska förlag ger ut deckare precis inför påsk och kallar dem också för påskdeckare och en hel del bokhandlar skyltar lite extra med deckare inför påsk. Men, samma genomslag som i Norge har det knappast fått. Åtminstone inte än.
När upptäckte du deckargenren?
Jag har egentligen läst deckare ända sedan jag lärde mig läsa. Som för många andra började det med Enid Blytons Fem-böcker, Kitty-böckerna och Alfred Hitchcocks Tre Deckare. Sedan blev det Maria Lang, Agatha Christie och så upptäckte jag Dorothy Sayers som är riktig favorit än i dag.
Riktigt intresserad av genren blev jag ändå inte förrän under 80-talet när kvinnorna började ta för sig mer i genren och de kvinnliga huvudpersonerna blev fler och fler. Sara Paretsky i USA och Val McDermid i Storbritannien var författare som fick mig att bli ordentligt intresserad av genren som fenomen. Och sedan har det bara fortsatt.
Du har deckarspalt och deckarblogg i Skånska Dagbladet. Händer det att läsarna hör av sig med egna tips eller kommentarer?
Det händer att jag får kommentarer i samband med recensioner eller blogginlägg men tyvärr inte speciellt ofta. Jag skulle gärna ha betydligt mer läsarkontakt med utbyte av tips och tankar.
Du är invald i Svenska Deckarakademin. Vilka är sällskapets viktigaste uppgifter?
Svenska Deckarakademin startades 1971 för att verka för kriminalgenrens bästa på olika sätt, till exempel genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion. Svenska Deckarakademin delar också varje år ut pris till bästa svenska kriminalroman och bästa till svenska översatta kriminalroman och även vissa år till bästa debutant inom genren.
Förra året fick till exempel Anders Roslund och Börge Hellströms Tre sekunder pris som bästa svenska kriminalroman, Olle Lönnaeus Det som ska sonas blev bästa debutant och Andrew Taylors Det blödande hjärtat bästa översatta kriminalroman.
I Svenska Deckarakademin har vi möten två gånger varje år och arbetar dessutom i olika arbetsgrupper (läsgrupper, redaktörsgrupper med mera) under resten av året.
När och var läser du helst?
Jag är en sådan person som alltid måste ha med mig en bok var jag än ska och passar på att läsa så fort jag får en stund över — på bussen, på pågatåget och så vidare. Men allra bäst är det naturligtvis att ligga i soffan eller sängen och läsa.
Har du gjort några fynd i årets utgivning?
Ingrid Hedströms tredje deckare om den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot som heter Under jorden i Villette. Den är riktigt bra. Och så Anne Holts nya Frukta inte.
Vad läser du just nu?
En ny bok av brittiska Elly Griffiths. Hon debuterade förra året med en mycket bra kriminalroman som hette Flickan under jorden så jag har höga förväntningar på den nya som heter Janusstenen. Jag läser också en amerikansk författare som inte finns översatt till svenska. Hon heter Deborah Crombie och boken heter Where Memories Lie.
Vilka är dina favoritförfattare?
Det finns många men som jag nämnde tidigare så är Dorothy Sayers en favorit som hängt med länge. Sedan har vi naturligtvis Val McDermid, Sara Paretsky, P. D James och så skotska Denise Mina. Anne Holt, Peter Robinson, Andrew Taylor, Ian Rankin, Deon Meyer och Dennis Lehane är andra favoriter.
Bland svenska favoritförfattare finns självklart Maj Sjöwall och Per Wahlöö och så Kerstin Ekman, Arne Dahl, Anders Roslund och Börge Hellström, Åsa Larsson, Johan Theorin och naturligtvis Stieg Larsson. För att bara nämna några...
.
Vilka är dina favoritdeckare?
Patrcia Cornwell: Den osynlige.
Kerstin Ekman: Händelser vid vatten.
Arne Dahl: En midsommarnattsdröm.
Patricia Highsmith: En man med många talanger.
Sherlock Holmes: Baskervilles hund.
P. D. James: Böjelser och begär.
Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden.
Dennis Lehane: Gone Baby Gone.
Val McDermid: Dödsdomen.
Denise Mina: Död i Garnethill.
Leif G W Persson. Samhällsbärarna.
Dorothy Sayers: Kamratfesten.
Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Mannen på balkongen.
Andrew Taylor: Roth-trilogin (De fyra yttersta tingen, Främlingars dom, De dödas mässa).
Johan Theorin: Nattfåk
Tusen tack för dina boktips! De varar långt efter påsk, ja året ut.
