Jens Lapidus slog igenom stort med sin debutroman Snabba cash som utspelar sig i Stockholms undre värld. Han är nu aktuell med romanen Livet deluxe som är den tredje boken i serien. Stadsbibliotekets Suzanne Ahrling intervjuat honom om hans författarskap och hur han hittar tid att skriva.
Du slog igenom stort med debutromanen Snabba cash som också filmatiserats. Nu är du aktuell är med den tredje boken i din Stockholm noir-serie med titeln Livet deluxe. Det är många som fascineras av dina skildringar av Stockholms undre värld. Varför tror du att det är så?
Jag tror att det finns en stor nyfikenhet bland läsarna på den värld som jag beskriver. En dörr som vanligtvis bara står på glänt, genom t ex tidningarnas rubriker, öppnas på vid gavel och läsaren får kliva in.
Vad handlar Livet deluxe om?
Karaktärerna från Snabba cash och Aldrig fucka upp kommer tillbaka, och det är samma universum. Jag tycker man kan se alla mina böcker, och min och Peters serieroman Gängkrig 145, som en sammanhållen bok. Livet deluxe knyter sålunda ihop säcken och utgör de sista kapitlen i den berättelsen. Sen finns det lite oanade vändningar också.
Hur skulle du beskriva dig själv och ditt författarskap?
Jag är en helt vanlig lirare i mina bästa år. Jag är pappa, advokat och sysslar med att skriva på fritiden. Mitt författarskap är fortfarande en hobby, även om det kan låta skumt så är det bara något jag gör i mån av tid. Men jag mår bra av att skriva och tror att det är därför jag inte kan sluta.
Du arbetar som advokat, är småbarnförälder och är samtidigt en produktiv författare. Hur hittar du tid att skriva?
Dels är jag bra på att hitta luckorna i tillvaron. Nån timme på ett tåg, nån timme i en vänthall på en flygplats, nån timme efter att barnen har somnat. Dels har jag ett flexibelt jobb och kan ta ledigt ibland.
Hur ser din skrivprocess ut?
Jag har en luddig idé om vad jag vill åstadkomma. Men med den här tredje boken så har mycket även styrts sen innan av vad som händer i Snabba cash, Aldrig fucka upp och Gängkrig 145. Sen gör jag en tentativ kapitelplanering, men den är aldrig detaljerat i slutet. Detta lämnar öppet för mig att ändra mig längs vägen.
Vilka är dina favoritförfattare och varför?
Jag gillar flera amerikanska författare som t ex Dennis Lehane och James Ellroy. Sen är jag också ett stort fan av Göran Tunström. Alla de här tre har ett fantastiskt språk, fast på olika sätt. Lehane är en gud på dialog. Ellroy har en rytm och ett tryck som är helt otroligt. Och Tranströmer har en sån harmoni att jag dör.
Vilken är den bästa bok du läst?
När jag var tolv var det Momo - eller kampen om tiden. När jag var arton var det Brott och straff. När jag var tjugofem var det Processen. Och nu är det kanske Ellroys En amerikansk myt.
