Författaren Maria Zennström debuterade 2001 med den kritikerrosade romanen "Katarinas sovjetiska upplevelser". Nu är hon aktuell med romanen " Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?" . Stadsbibliotekets Suzanne Ahrling har intervjuat henne om nya boken, vad som inspirerar och de bästa läsupplevelserna.
Hallå där Maria Zennström!
Du är aktuell med romanen " Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? ". Vad handlar den om?
Boken handlar om ett flerårigt, reflekterande kärlekshat, skräckslagna omvägar kring kärleken, beroendet av och ambivalensen till upphovet, familjen, kroppen, könet, språket, litteraturen och det svenska. Den handlar också i någon bemärkelse om tid, och om skönhet och fulhet. Och om barnlöshet. Och skrivandet.
Hur fick du uppslag till boken?
Jag kan egentligen direkt inte tala om "uppslag", utan boken har växt fram mödosamt under ett antal år, när jag nästan har behövt lura mig själv för att kunna och våga skriva. Men ett av uppslagen till själva formen fick jag när jag har läst den (så formsäkre) författaren Sven Lindqvist, bl a hans bok "En underjordisk stjärnhimmel", där han arbetar med datum, och korta essäliknande stycken. Jag drömde om att hitta en form, i vilken jag skulle kunna förena olika typer av texter, skönlitterära, brevliknande och även lite essä-aktiga.
Hur skulle du beskriva dig själv och ditt författarskap?
Jag skulle beskriva mig själv som född till yrket, men en ganska långsam och försiktig författare. Jag är en på samma gång rädd och modig författare och mitt liv är fullt av omvägar kring skrivandet. Mitt sätt att skriva har präglats av att jag är utbildad till filmregissör, och mitt språk bär fortfarande spår av mina nio år i Ryssland, där jag gick min filmutbildning.
När och var skriver du helst?
Jag skriver helst på morgnarna och gärna i mitt arbetsrum eller på något gästhem.
Vad blir du inspirerad av?
Jag blir inspirerad av film, och av saker jag ser eller människor jag träffar och lyssnar till. Jag blir alltid inspirerad när jag befinner mig i Ryssland. Det landet är någon sorts viktig skärningspunkt för mig.
Vilka är dina favoritförfattare och varför?
Lars Ahlin och Rainer Maria Rilke. I viss mån Dostojevskij. Jag älskar dem för allvaret de skriver med, deras tunga och lätta språk, för skönheten och smärtan i deras texter. Dostojevskij tycker jag om för hans fantastiska humor. Och så tycker jag mycket om Birgitta Trotzig. Och vissa böcker av Sara Lidman. Egentligen en särskild — "Bära Mistel". Lidman är en av våra största virtuoser.
Vilken är den bästa bok/ läsupplevelse du haft?
"Bübins unge" av Mare Kandre. "Stora glömskan" och "Om" av Lars Ahlin. "Malte Laurids Brigge" av Rilke. Och "Bära Mistel". Och ska man gå neråt, bakåt i tiden så var det kanske "Loranga, Masarin och Dartanjang" av Barbro Lindgren.
