Suzanne Mortensen, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek intervjuar författaren och journalisten Olle Lönnaeus.
Hallå där Olle Lönnaeus!
Du utkom i fjol med romanen Det som ska sonas. Svenska Deckarakademin belönade dig med 2009 års debutantpris. Vad har priset betytt för dig?
Först och främst ett fint erkännande. När jag skrev boken tänkte jag aldrig på det som en deckare. Mer en berättelse om en man som söker sina rötter. En bok med politiska undertoner, men också humor. Men jag blev naturligtvis jätteglad över priset. Det har nog också hjälpt till i lanseringen utomlands. Kom just hem från Italien där boken blivit en succé. Den kommer senare ut i Tyskland och Danmark.
Hur kommer det sig att du började skriva skönlitteratur?
Jag har nog alltid vetat att jag ska skriva romaner. Den här historien har jag haft bubblande i mig ganska länge. Att skriva skönlitterärt blev för mig ett nytt sätt att utforska världen. Jag tror att journalistiken och romanförfattandet mycket väl kan kombineras och till och med vara fruktbart för vartannat.
Din andra roman utkommer i september. Vad heter boken och vad handlar den om?
Titeln är "Mike Larssons rymliga hjärta". Huvudpersonen är just frigiven från Kirsebergsfängelset i Malmö. Han återvänder till sin hemort Tomelilla, fast besluten att bli en bättre man och framförallt en bättra far åt sin 14-årige son Robin. Där korsas hans vägar med Amela en flykting från Bosnien. Boken innehåller både humor och djup svärta. "Country Noir" kallades min första bok i Italien och det är även nummer två.
Har du någon kontakt med dina läsare?
Ja, naturligtvis. Speciellt intressant tycker jag det är att så många människor som vuxit upp på andra småorter i Sverige hört av sig och sagt sig känna igen stämningen i det lilla, lite gråa samhället på landsbygden.
När och var skriver du helst?
På morgonen, för det mesta. Under intensiva perioder även sena kvällar och nätter. Hemma i Lund eller i mitt torp utanför Ravlunda på Österlen, där det är lätt att finna ro.
Vad inspirerar dig?
Verkligheten framförallt. I mitt arbete som journalist stöter jag ju på alla möjliga sorters människor. Ministrar, uteliggare, flyktingar och folk i främmande länder. Sen innehåller ju min första bok många scener som är starkt inspirerade av verkliga händelser i min barndom i Tomelilla.
Vilka goda råd vill du ge till ungdomar med författardrömmar?
Läs mycket. Var nyfiken. Betrakta dina medmänniskor, försök leva dig in i hur de tänker och varför de gör som de gör.
Vad läser du just nu?
Avslutade nyligen Carstens Jensens fantastiska "Vi, de drunknade". Gjorde också nyligen en ny bekantskap: Daniel Woodrell, en amerikansk country noir-författare med underbart språk.
Vilka är dina favoritförfattare?
Jag läser böcker i väldigt olika genrer. Väinö Linnas triologi om den finska arbetarklassen formade mycket av min syn på samhället när jag var ung. I dag anser jag att Kerstin Ekman och Torgny Lindgren tillhör våra bästa berättare. Orhan Pamuks "Snö" är en av de bästa böcker jag läst. För att nämna några av mina favoriter.
