Suzanne Mortensen, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek, intervjuar författaren och litteraturkritikern Sigrid Combüchen.
Grattis! Din nya roman har fått fantastiskt fina recensioner! Vad handlar boken om?
Kort handlar den om en ung kvinna i 30-talets Lund och Stockholm. Livet försätter henne i situationer som hon inte kan bemästra.
Varför heter boken Spill?
Därför att huvudpersonen, som i ramhandlingen är kring 80, brevväxlar med en författare vid namn Sigrid Combüchen, som anser att damen förspillt sitt liv genom att aldrig göra något av någon av sina stora talanger. Men därom är de oeniga. Jag antar att andemeningen är att det "förspillda" är en lika väsentlig del av tillvaron som det förverkligade.
Vad har du för kontakt med dina läsare?
Det bestämmer mest de själva. Jag är förstås ute och pratar om mina böcker, men jag vet ju bara vad jag skrivit, inte vad de läst. Det är inte självklart samma sak. Man läser ju utifrån sin egen erfarenhet och den känner inte bokens författare.
Vilka är dina favoritförfattare?
Tjechov (novellerna), Hamsun, Goethe, bland många andra. Tänker inte lista en kvinna av genusskäl. Jag har många kvinnliga favoriter som Oates och Woolf, men de går inte in i märgen på mig som de jag nämnde.
Vad läser du just nu?
En Lonely Planet om Argentina och Ida Bäckmanns "Röpecka går upp i studenten."
Du är en uppskattad litteraturkritiker. Hur blir man en bra kritiker?
Det vet jag inte. Man tunnel-läser boken och upptäcker vad man tycker om den när meningarna börjar formuleras. Egentligen skall man atomisera det verk man läser och sedan samla ihop dropparna i recensionens lilla format för att ge en föreställning om boken.
Du är också lärare och handledare på Författarskolan i Lund. Vad ger det dig?
Lycka, vänskap och litet pengar.
Vilka är dina viktigaste råd till människor med författardrömmar?
Jag har inga råd att ge. Författarskap är att gå sin egen väg. Jag kan ge reaktioner, det är allt.
Valet står för dörren. Vilken kulturfråga skulle du vilja lyfta fram?
Särskilda satsningar på vuxna mellan 25 och 55. Satsningar på barn och ungdom är schablon i den politiska retoriken. Dem satsas det på inför varje val. Men föräldrar som schasar iväg ungarna på kulturella aktiviteter, alltmedan de livspusslar med annat för egen del fullgör bara den sociala normen för godkänt föräldraskap.
