Författaren Ulrika Lidbo debuterade förra året med den prisade boken Decembergatans hungriga andar. Nu är hon aktuell med romanen Farsta fritt fall . Stadsbibliotekets Suzanne Ahrling har intervjuat henne om nya boken, hur skrivprocessen ser ut och vad som inspirerar.
Hallå Ulrika Lidbo!
Du är aktuell med romanen "Farsta fritt fall". Vad handlar den om?
Den handlar om två tjejer som precis har börjat gymnasiet och är väldigt olika. Henrika är en familjeflicka med bra förutsättningar, sett utifrån. Mira har växt upp under taskiga förhållanden och bor med sin alkoholiserade mamma i en förort till Stockholm. När Henrikas familj med kort varsel flyttar till Farsta, korsas deras vägar. De blir inte bästa vänner, men ser varandra och påverkas i olika riktning av varandras sätt att vara — eller snarare påverkas de kanske av de förutfattade meningar de har om varandra.
Det är en berättelse om drivkrafter och destruktivitet. Om att ta ansvar för en förälders välbefinnande istället för att tvärtom bli omhändertagen och sedd av närstående vuxna.
Boken har också ett klassperspektiv. Jag ville slå hål på föreställningen att barn från materiellt välbeställda familjer klarar sig bättre i livet än de som vuxit upp under mindre ordnade förhållanden. Så är det inte alltid.
Hur fick du idén till din nya bok?
När jag skrev boken bodde jag ganska isolerat under ett år. Jag hade en dröm om att flytta ut på landet. Men mitt i allt det natursköna blev klasskillnaderna väldigt tydliga för mig. Det var det fina radhusområdet vid sjön och höghusen på andra sidan vägen.
Till förorten Farsta åkte jag för att handla, gå till tandläkaren och lägga brev på posten. Där blev klasskillnaderna ännu tydligare. En del hade råd att shoppa i de olika butikerna och gå och fika. Andra låg utslagna på parkbänkar. Och så fanns det hela spektrat däremellan.
Jag mindes att det såg likadant ut där jag växte upp. Som barn rör man sig väldigt fritt i området där man bor, cyklar omkring och leker hemma hos kamrater som har det bättre eller sämre ställt än en själv. Minnena och nyfikenheten på människor jag såg och mötte när jag gjorde ärenden i Farsta satte fart på mina tankar kring den här berättelsen.
Vem är du? Hur skulle du beskriva dig själv?
Svår fråga. Jag skulle beskriva mig som en fantasifull och kreativ person som ofta undrar över varför saker går till på ett visst sätt och varför människor beter sig som de gör. Jag är nyfiken på drivkrafter bakom saker och ting, med andra ord.
Men jag är också mamma till två flickor på 6 och 5 år. Jag har en man och bor på Södermalm i Stockholm. Jag har två hundar som heter Malin och Annika, som är jättegamla. Jag gillar filmer om seriemördare och tycker om att resa.
Och så jobbar jag som frilansjournalist och skriver om livsstilsfrågor, familj, välbefinnande och relationer.
Hur ser din skrivprocess ut?
Hittills har det varit så att ett händelseförlopp, en känsla (t ex skuld) eller en karaktär har dykt upp i huvudet som jag blivit nyfiken på. Jag vet en del om handlingen i början, men sällan hur det ska sluta.
Så går jag en tid med den här känslan, karaktären eller berättelsen i skallen och liksom suger på den. Prövar olika varianter och försöker se framför mig vad som skulle hända om det var på ett visst vis.
Det är lite som att ha en stor gryta och massor av ingredienser och kryddor. Jag funderar över vilka basingredienser jag vill använda och vilka smaker som ska framträda i den rätt jag ska laga.
När jag bestämt mig något så när (det kan ta kort eller lång tid), sätter jag mig och skriver ett antal viktiga händelser som ska vara med. Vad som händer däremellan vet jag inte än.
Eller så börjar jag med att skriva fritt om en karaktär eller händelse, som en berättelse jag inte vet var den ska ta vägen och som jag inte använder mig av när jag senare skriver själva manuset. Viktigast är att det känns lustfyllt.
Ja ... därefter är det skriva, skriva, skriva som gäller. Hårt arbete i många, många timmar.
Vad blir du inspirerad av?
Minnen. Konflikter. Människor jag inte riktigt förstår, vilket gör mig frustrerad. Filmer och böcker. Tv-program.
Vilka är dina favoritförfattare och varför?
Jag har inga favoritförfattare på det viset. Men jag kan beundra vissa författare för deras förmåga. Selma Lagerlöf är en sådan. Joyce Carol Oates en annan. Hermann Hesse en tredje. Men det finns så många! Hemingway och Bulgakov och Solzjenitsyn och så vidare. Dessutom finns det så många jag har kvar att läsa som jag vet att jag kommer älska.
Vilken är den mest minnesvärda läsupplevelse du haft?
Jag har två. "Kejsaren av Portugallien" och "Siddhartha".
