Louise Berggren arbetar som bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Malmö. Här skriver hon om sin bokidentitet och tipsar om vad hon gillar att läsa!
Min bokidentitet tror jag påminner mycket om mitt sätt att vara människa. Ingen läsning är mig helt främmande och inte heller något mänskligt, hoppas jag. Riktig sann rikedom vad gäller böcker och läsning är för mig att förutsättningslöst slå upp nånting — numera gärna bibliotekariskt oväntat... som kanske en bok om andevärlden......och låta sig fångas av någons annorlunda världsbild!
Jag gillar sedan gammalt att läsa böcker om kvinnors erfarenheter — en del av det har att göra med, att mäns erfarenheter ofta framställs som allmängiltigt intressanta för alla... medan kvinnors lite oftare beskrivs som mer intressanta just för kvinnor. Detta fenomen gör att kvinnor oftare läser manliga författare är tvärtom. Man blir väl klokare ju flera dimensioner man tar del av? Driven av tankar som denna, hittar jag på en hylla jag passerar...en minnesbok om tre skånepågar på Backarna i Malmö på 30- och 40-talet.
En kollega som läser mycket serier har försett mig med riktiga läsupplevelser i genren självbiografiska serier, som blivit till mer än bara läsupplevelser, och gripit tag i än större delar av mig, genom bildernas stämningar.
Och, bland, när jag från bibblan tagit hem böcker till min dotter som jag tror ska passa henne perfekt, och hon inte vill läsa dom, finner jag att jag själv får ut nånting visst av till exempel en historia som den här...
Willa Havisham är tolv år, älskar klassiska kärleksromaner och chokladdoppade körsbär. Hon har hela livet önskat sig en pappa, men tyvärr är mamma Stella väldigt oromantisk. När de flyttar till en liten stad vid havet, träffar Willa den snygge Joseph. Och kanske kan poeten i huset bredvid bli en ny pappa. Det borde gå ...
Ja, så har jag presenterat mig och delar av min brokiga läsning — hoppas du också njuter av dom spretigt olika mänskliga erfarenheter, som böcker erbjuder. Vi ses på bibblan!
/ Louise Berggren
Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren
Jag har piggats upp...på den annars en aning dystra sensommaren, av en bok med den lätt ofeministiska titeln Om jag var din hemmafru: eller hur man får en vardag att smaka som en lördag. Detta är en bok med ett så personligt kul-inariskt språk, att den fått mig att skratta högt — och bli än mer sugen på att prova recepten!
Varför är det förresten inte mer naturligt i kokbokssammanhang att även ORDEN smakar? Här räcker det att du läser den inledande brevväxlingen mellan förlagsredaktören och kokbokerskan, för att du ska veta om den är något för dig eller inte. Även bildspråket är tillskruvat; själv tycker jag bilderna, om än bitvis lite kul, är för glassiga, men förlåter gärna det, för den stora inlevelsen i övrigt!
Sidan 23 — ungsbakade paprikor med rostad couscous:
"Vi tar en skala. I ena bortre änden placerar vi Min kropp är mitt tempel. I motsatta änden sätter vi Min kropp är en gillestuga och i den har jag skräp. Nu tar vi sikte på skalans mittpunkt. Hittat den? Härifrån följer vi den streckade vertikala linjen ända ner tills vi kommer till en gnetig liten text satt i Times New Roman. En text som lyder Min kropp är mitt äldreboende. Sensmoral? Ät mer grönsaker."
Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
En annan kul sommarläsning var för min del Cirkeln, en redan ganska omtalad ungdomsbok - nummer ett i en planerad trilogi. Handlingen cirkulerar (!) kring ett gäng unga tjejer, vars samröre med varandra och den brutala magi dom plötsligt befinner sig mitt i, är både underhållande och... upplysande. Flickornas ursprung och hemförhållanden skiftar — nån har en A-lagare till farsa, nån är dotter till chefredaktören för ortens tidning. Deras individuella tonårsliv blir målande bakgrunder till den alltmer ondskefulla utvecklingen.
Och det är ju komplicerat att bli vuxen, även utan en hel magisk värld att, både förhålla sig till och, som det visar sig, ta ansvar för! Relationerna med föräldrar och andra vuxna är beskrivna på ett sätt som nästan hade kunnat vara intressant nog, även utan det magiska inslaget. Trots sina olikheter och vitt skilda förutsättningar, måste tjejerna lära sig att samarbeta med varandra — det visar sig nämligen vara det enda sättet att bekämpa dom krafter som hotar. Jag gillar anslaget, jag gillar tjejgänget! Nu väntar jag på del 2 och 3... Eld (2012) och Nyckeln (2013)!
