Miranda Ladic har arbetat som förskollärare i 15 år.
— Jag utvecklas hela tiden och lär mig nya saker, säger Miranda som sedan en tid vikarierar som biträdande rektor för tre förskolor i Rosengård.
I hallen på förskolorna hänger fotografier,som förnyas ofta, kanske varje vecka. I barnens fack ligger böcker med ännu fler bilder som dokumenterar vad barnen gör på förskolan.
— Bilderna är viktiga för kommunikationen med föräldrarna. Vi befinner oss på Herrgården där kanske varken föräldrar eller barn talar svenska när barnen börjar hos oss. Det är jätteviktigt att involvera föräldrarna. Därför använder vi bilder för att förstärka samtalet med föräldrarna och ge dem en möjlighet att förstå vad vi gör här, berättar Miranda Ladic som är så medveten om språkets betydelse att det numera är helt naturligt för henne att förstärka och bygga på barnens meningar.
— Jag pratar hela tiden, fyller på. Någon vill ha vatten. "Är du törstig? Vill du ha kallt vatten? Eller vill du ha varmt vatten. Nää, då tar vi kallt vatten från kranen". Det är så viktigt. Det som sägs här är kanske den enda svenska barnet talar på hela dagen. Miranda Ladic säger att yrket har haft en otrolig utveckling under de 15 år hon har varit förskollärare. En läroplan har kommit, uppdraget är tydligare och mer pedagogiskt, statusen har höjts.
— Förskollärare arbetar med lärande, inte barnpassning, det vet nog de flesta vid det här laget. Miranda Ladic tycker om förändringar och har deltagit i en rad olika utbildningar och projekt.
— Förskolan ger jättemånga möjligheter till utveckling. Jag är väldigt nöjd med mitt jobb och tycker att jag har lärt mig mycket också rent personligen. Jag är numera väldigt ödmjuk inför andra människors åsikter och tankar. Även om vi är väldigt olika är vi lika i mycket.
Text och bild: Mikael Ringman 2009
