När Karin Wallin gjorde sin första dag på jobbet i februari -08 stod ett TV-team och väntade. Så kan det vara om man är landets enda heltidsanställda Fairtrade-koordinator.
Vad gör en Fairtrade-koordinator?
- Malmö stad blev i maj 2006 Sveriges allra första Fairtrade City. Det är min uppgift att samordna Fairtrade City-arbetet.
Förklara Fairtrade är du snäll.
- Det är en oberoende märkning som garanterar att en produkt uppfyller internationella Fairtrade-kriterier. I Sverige sköts märkningen av föreningen Rättvisemärkt. Om jag köper en Fairtrade-vara vet jag att den är schyst producerad. De som har plockat min rättvisemärkta banan har fått vettigt betalt. Inget barnarbete har varit inblandat. Ofta är varan också ekologiskt producerad.
Vad tycker du om ditt jobb?
- Det är kul förstås. Jag jobbade med samma saker på min fritid förut, nu får jag betalt för det. Dessutom får jag arbeta med att utveckla något nytt. Här finns inget färdig plan att arbeta efter, ingen har gjort detta förut.
Hur ser dina arbetsdagar ut?
- Våren har gått så fort, det har bara ramlat in arbetsuppgifter. Det har förstås varit mycket möten och föredrag, ofta på kvällar. Och många kontakter med medier. Det verkar som det har funnits ett uppdämt behov som jag har fått försöka möta efter bästa förmåga.
När det gäller Rättvisemärkt har mycket hänt på kort tid.
- Verkligen. Det har varit otroligt häftigt att vara med om. Jag tror det kommer att växa ännu mera. Om man ser till England som ligger några år före oss finns det kedjor som bara har Fairtrade-kaffe.
Hur såg vägen till det här jobbet ut?
- Som riktigt ung ville jag ut och rädda världen. Efter gymnasiet anmälde jag mig till en europeisk volontärtjänst och jobbade i Österrike i åtta månader. När jag började plugga på universitetet läste jag Utveckling och internationellt samarbete. På en bokmässsa fick jag syn på någon från Rättvisemärkt, började prata och insåg att det var min grej.
Varför då?
- För att handel är bättre än bistånd. Rättvis handel sker på lika villkor, producenten får inte en allmosa utan en schyst betalning för nedlagt arbete.
Text: Mikael Ringman 2009
Bild: Ulrika Walmark
