Mikael Wallberg är en landskapsarkitekt som har tagit steget från gestaltning till stadsplanering. Idag är han projektledare för planeringen av Hyllie.
Hur är det att planera en helt ny stadsdel?
- Det är alldeles fantastiskt roligt. Vi är många personer som arbetar tillsammans i det här projektet, dessutom knyter vi till oss personer utifrån under arbetets gång. Uppgiften är stor och spännande och rymmer ett flertal olika uppdrag.
Vad då till exempel?
- En utgångspunkt är att vi ska ta tillvara det gröna i Hyllie. Hyllie ska bli en grön stadsdel, där Malmö stad i miljöhänseende vill gå ännu längre än vi gjorde på Bo O1. Vi tar också med Holma och Kroksbäck i planeringen. När Hyllie byggs ligger Holma och Kroksbäck inte längre som öar i stadslandskapet utan blir en del av staden. Då har vi en möjlighet att få en positiv utveckling även i dessa områden.
Hur hamnade du i Malmö stad?
- Efter min examen 1997 jobbade jag en tid i Norge. Sedan var jag anställd på ett arkitektkontor innan jag startade en egen konsultfirma. Det gick i och för sig bra men jag jobbade i princip alltid. Jag har tre barn och vill kunna leva ett normalt liv med dem. Sedan blev det i och för sig mycket arbete här också....
Hur trivs du?
- Alldeles otroligt bra. För den som är intresserad av stadsplanering är Malmö stads stadsbyggnadskontor en fantastisk arbetsplats. Bara att vara med om just den här tiden, när det händer så oerhört mycket i Malmö, är väldigt spännande. Dessutom finns på stadsbyggnadskontoret en enorm kompetens och ett stort visionärt tänkande. Det finns ett lärande här, en vilja att pröva nya saker. Vi har också hela tiden kontakter med många duktiga människor som kommer utifrån: arkitekter, byggare, konsulter. Det är väldigt inspirerande.
Något negativt finns det väl....?
- En förutsättning för att man ska trivas är att man kan ta ett stort ansvar själv för sina ärenden. Det är en stor arbetsplats och även om vi arbetar mycket i arbetsgrupper är det ändå så att var och en äger sin uppgift. För att trivas här krävs nog att man kan ta det ansvaret.
Text och bild: Mikael Ringman 2009
