I städerna sköttes fattigvården av hospital, fattighus, barnasyler och arbets- och försörjnings-inrättningar. Dessa stod alla under tillsyn av olika myndigheter. I äldre tider ansåg man att det sociala omhändertagandet var en kristen barmhärtighetsgärning. Man gjorde ingen skillnad på fattiga, barn och gamla eller fysiskt eller psykiskt sjuka personer.
År 1956 ersattes fattigvårdslagen av en lag om socialhjälp och 1957 bytte fattigvårdsstyrelsen namn till socialnämnd. Vid 1960-talets slut började en helhetssyn med individen och familjen i fokus att växa fram. Istället för att pröva understödet utifrån ett moraliskt perspektiv där understödstagaren skulle visa tacksamhet, såg man nu understödet som en samhällelig rättighet. År 1972 infördes en social centralnämnd i Malmö, som bl.a. ersatte barnavårdsnämnden och nykterhetsnämnden. År 1982 trädde en ny socialtjänstslag i kraft som ersatte tidigare lagar. En ny socialnämnd inrättades i Malmö.
Fr.o.m. 1996 upphörde socialnämnden i Malmö stad. Alla ärenden som rörde individ- och familjeomsorg och mottagande av asylsökande överfördes till tio nyinrättade stadsdelsfullmäktige. Stadsdelsfullmäktige Centrum, Fosie, Husie, Hyllie, Limhamn/Bunkeflo, Kirseberg, Oxie, Rosengård, Södra Innerstaden och Västra Innerstaden. Ärenden som rörde faderskap, vårdnadsutredningar och adoptioner handlades av en kommungemensam familjerättsbyrå.
I Malmö ingår fattigkasse-räkenskaperna från 1700-talet i stadens äldstes arkiv. År 1806 inrättades en fattigförsörjnings-direktion som styrelse för de fattigvårdsinrättningar som fanns i staden. Under 1800-talet och i början av 1900-talets början växte många understödsföreningar och privata vårdinrättningar fram som en följd av det ökade humanitära engagemanget i samhället
Vid 1900-talets början fick det sociala arbetet och den sociala barnavården egna nämnder. I Malmö stad inrättades 1903 en barnavårdsnämnd med uppgift att svara för vård, tillsyn och uppfostran av så kallade vanartade barn, samt en fosterbarnsnämnd som hade ansvar för de fosterhemsplacerade barnen. 1926 ersattes de båda nämnderna av en gemensam barnavårdsnämnd. År 1918 inrättades tjänsten barnavårdsman med uppgift att fastställa faderskap för barn födda utom äktenskapet och att tillvarata barnets intressen. År 1916 inrättades en särskild nykterhetsnämnd och 1918 blev det också obligatoriskt med fattigvårdsstyrelse i varje kommun.
