Det fanns fyra kallbadhus i Malmö vid 1800-talets mitt, ett för män och tre för kvinnor. Alla låg i den östra delen av hamnområdet. På 1860-talet byggdes ett nytt större badhus med separata avdelningar för män och kvinnor. När hamnen byggdes ut flyttades badhuset till en ö längre norrut i hamnen. Dit fick man åka med en badfärja. 1898 öppnades Ribersborgs kallbadhus. Kvinnor och män hade separata avdelningar och här fanns en restaurang som serverade både öl och vin. Hit kom man för avkoppling, nöje och stärkande havsbad, simundervisning och simtävlingar. Trots många vår- och höststormar, ligger kallbadhuset, på malmöbornas begäran, än i dag kvar på samma plats.
Havsbad var länge ett nöje för överklassen. Men en bit in på 1900-talet ökade intresset för friskvård och det blev vanligt att stadsbor från alla klasser badade i havet och höll till på stranden.
Arbetarklassen badade i industrihamnen som låg närmast deras stadsdelar. När strandlinjen mellan Ribersborg och Limhamn gjordes i ordning på 1920-talet förbjöds allt bad i industrihamnen. Eftersom den nya stranden låg i borgerskapets stadsdel tvekade arbetarna att hålla till där. Till slut var hamnen så utbyggd att det var omöjligt att bada där och Ribersborgsstranden blev Malmös populäraste strandbad.
Soliga sommardagar fylls Ribban av folk. De nya badplatserna vid västra hamnen har ironiskt nog inte blivit en mötesplats för dem som bor i området, utan för ungdomar från Malmös ytterområden.
