I slutet av 1800-talet var idrott något som stadens borgerskap sysslade med. Den tidiga arbetarrörelsen såg idrotten som ett borgerligt tidsfördriv och ett hot mot det fackliga arbetet. Med tävlingssporter som fotboll och brottning, blev idrotten mer folklig. Från 1920-talet blev idrottandet långsamt viktig för arbetarrörelsen. Idrotten passade ihop med rörelsens ideal - disciplin och skötsamhet.
När fritiden ökade började alltfler arbetare idrotta. I Malmös arbetarklasskvarter bildades många idrottsföreningar och många små fotbollsklubbar blev grunden för lovande fotbollsspelare.
Men den kortare arbetstiden och den nya fritiden berörde inte kvinnorna. Efter arbetsdagens slut hade de fortfarande allt hemarbete att sköta. Visst fanns det redan i början av 1900-talet en kvinnlig idrottsförening i Malmö men den var mest för överklassen. Inte förrän i slutet av 1960-talet togs kvinnoidrotten på allvar!
Malmö Idrottsplats invigdes 1896. Här var det fotboll och brottning, basarer och fester i konditoriträdgården och på dansbanan Boston. På 1960 och -70-talen byggdes alltfler idrottsanläggningar. I slutet av 1980-talet marknadsanpassades idrotten allt mer med fler avlönade idrottsmän och växande företagssponsring.
Idag visar sportbarer direktsända matcher på storbildsskärm och det har bidragit till att publiksiffrorna på matcherna minskat. Närmandet mellan idrott och krogliv får idrottsrörelsens skötsamhetsideal för hundra år sedan att verka långt borta.
