Efter många hetsiga debatter beslutade riksdagen att satsa på järnväg. Men var skulle banorna dras fram? Det tog lång tid att komma överens. Först kunde man bara enas om sträckorna Göteborg-Jonsered och Malmö-Lund. De invigdes samma dag, den 1 december 1856. Med tiden nådde Södra stambanan allt längre norrut och från 1874 kunde man åka tåg mellan Malmö och Stockholm.
Staten ansvarade för järnvägsnätets stambanor, medan privata järnvägsbolag drog lokala banor. I slutet av 1800-talet byggdes banor från Malmö till bland annat Trelleborg, Ystad och Genarp. Tack vare linjen Malmö-Billesholm fick Malmö anslutning till Västkustbanan. Billigare och snabbare transporter var mycket bra för Malmös industrier. Järnvägen var både en förutsättning för och ett resultat av industrialismen.
Järnvägens guldålder varade tills bilarna tog över. Redan på 1930-talet försvann flera järnvägslinjer eftersom de inte behövdes längre. Bristen på drivmedel under andra världskriget gjorde att det ett tag gick bättre för tågtransporterna igen, men på 1950-talet var järnvägsdöden ett faktum. Den ena linjen efter den andra togs ur bruk. På senare tid har pendeln svängt tillbaka. Sedan några år kan man åter åka tåg till Simrishamn. Öresundstågen förbinder Malmö med Köpenhamn.
Vad blir nästa steg?
