I Christinas jobb som operationssköterska möter hon ibland människor i deras svåraste livsskeden. Kulturupplevelser är för henne en stund av återhämtning på fritiden. Hon kom tidigt i kontakt med klassisk musik i mormoderns hem. Hennes engagemang i politiken har hon ärvt efter sin far.
Vad har du för kulturbakgrund?
I min mormors hem fick jag en fin, kulturell "uppfostran", som jag är väldigt tacksam för idag. Under hela min barndom besökte jag henne ofta, dit även morbror och moster från Stockholm kom. De älskade klassisk musik och från början lyssnade vi på radions konserter, men så småningom fick mormor en grammofon som användes flitigt.
Jag är uppvuxen i Småland och som barn var jag med i två filmklubbar, Unga Örnars och Lions. De var ideologiskt väldigt olika men hade samma mål: att ge ungarna i den lilla staden korta och roliga filmer att se på. Tack var dem kanske mångas kulturintresse väcktes.
När jag i 20-årsåldern flyttade till Göteborg, förde mig filmintresset till en fransk filmklubb där varje film inleddes med ett föredrag om dagens film - på franska. Jag var också en flitig besökare på Göteborgs Stadsteater, som på 70-talet ofta spelade Kent Anderssons pjäser. De var uppbyggda på satir och skildrade den tuffa verkligheten som många människor levde i. Nästan all kultur på den tiden var samhällstillvänd och jag var mycket intresserad av dessa frågor. En underbar och engagerande tid, som jag ibland saknar.
Fallenheten för politik finns i generna. Min far, som hade ett stort samhällsengagemang, var aktiv inom arbetarrörelsen - både fackligt och partipolitiskt. Ett personlighetsdrag, som även överensstämmer med min makes.
Vad vill du tillföra kulturstödsutskottet?
Vi fritidspolitiker kan omöjligen följa med i allt som händer inom kulturen här i Malmö. Tack vare bland annat kultursekreterarna får vi en både övergripande och djupgående information. Mitt förtroende för dem är stort. Jag tycker att Malmö har ett brett utbud av bra kultur, som passar de flesta smaker. Något som jag skulle vilja lyfta fram är att flickor ska få större möjlighet att uppleva kultur, men också vara mer delaktiga i olika kulturutövningar. Det kanske skulle kunna underlättas av att föräldrar och barn kan uppleva och utöva kultur tillsammans. En lösning är att kulturen bör spridas ut mer till stadsdelarna så att invånarna där har närmre till aktiviteterna.
Vad är din bästa respektive sämsta kulturupplevelse?
Det är svårt att välja bland alla bra kulturevenemang. Enligt mig är en tillfredställande kulturupplevelse en stund när jag fylls av glädje och tillförsikt. Eller något gripande, som återspeglar vemod och sorg över en tung väg att vandra i livet. Jag har stundtals ett ganska tufft jobb där jag möter människor under deras mödosammaste prövningar. Där blir kulturen en slags förlösande ventil, en bro till livet.
Sämre kulturupplevelser grundar sig ofta på oengagemang från de olika aktörernas sida. Det är en trist känsla som infinner sig när en föreställning eller utställning inte sätter några avtryck utan blir till bortkastad tid.
Text och foto: Kim Wictorin
