Lars Lindkvists uppväxt var präglad av musik. Redan i högstadiet hade han egen orkester och undervisade bland annat personer med olika funktionsnedsättningar i musik. Han har medverkat i folkkära och välbekanta band och vill med hjälp av sin kulturbakgrund tillföra politiken effektivare verktyg.
Vad har du för kulturbakgrund?
Större delen av min släkt håller på med musik och konst i alla former. Jag växte upp på en gård för personer med intellektuella funktionshinder som mina föräldrar drev. Där användes musiken som en viktig och naturlig del i verksamheten. Det var före begreppet musikterapi hade utvecklats.
Jag har försörjt mig som folkmusiker i hela mitt liv och spelat med bland andra Avadå band, Peps Persson och gruppen Grus i Dojan. Jag är också musikinstrumentmakare och är även specialiserad på att utforma instrument till personer med olika funktionsnedsättningar. Det jag gillar med mitt yrke är alla möten med olika människor och att fritt få möjlighet att utveckla musik och andra konstformer.
Vad vill du tillföra kulturstödsutskottet?
Jag har en grundförståelse för hur det är att försörja sig som kulturarbetare och artist. Jag känner till "språket" och andra detaljer, som människor utanför branschen inte är så insatta i. Det finns mycket som kulturstödet skulle kunna hjälpa till med, så att fler kan få del av resurserna. En stor del av de fria kulturarbetarnas vardag går åt till att administrera sig själv, fixa jobb med mera. Allt detta skulle kunna göras mer effektivt. I stället för att enbart bevilja bidrag till några få, skulle vi kunna erbjuda tjänster som många fler kan utnyttja. Till exempel administrativ hjälp, replokaler, transporter, teknik och marknadsföring.
Vi måste också i större utsträckning nå ut till den äldre generationen och de som har funktionsnedsättningar. Då menar jag inte bara som kulturkonsumenter. Det är mycket fokus på barn och unga, vilket jag tycker är bra, men det är viktigt att de andra grupperna inte faller bort.
Mitt intresse för politik grundar sig att jag tror jag kan tillföra något utifrån min erfarenhet och den ideologiska grundsyn jag har. Att sitta vid köksbordet och gnälla leder inte till förändring.
Vad är din bästa respektive sämsta kulturupplevelse?
Maria från Borstahusen med Skånska teatern, var en stark teaterupplevelse. Pjäsen var oerhört genomarbetad och hade bra regi. Den handlar om "vanliga" människor och kontrasten mellan fattiga och rika. Något som än idag fortfarande är ett aktuellt ämne.
Min sämsta kulturupplevelse har jag blandade känslor inför, på grund av att den även innehåller inslag av komik. Det var ett dansband som mimade sig igenom en hel konsert och med förinspelad musik. Gitarristen "spelade" fel ackord och dragspelaren höll sitt instrument upp och ner. Jag blev upprörd, men resten av publiken märkte inte något och nu i efterhand kan jag inte låta bli att skratta åt bedrägeriet.
Text och foto: Kim Wictorin
