1973 flydde Marcelo Arce-Castillo´s föräldrar från Pinochet-regimen i Chile till Östtyskland. Där levde Marcelo i 11 år. Nu arbetar han som lärare i Tomelilla kommun och på fritiden hänger han sig åt politiken.
Marcelo är uppväxt med tre kulturer, något som i de unga åren skapade identitetsbekymmer. Idag ser han istället sin mångkulturella bakgrund som sin främsta tillgång.
Vad har du för kulturbakgrund?
Min uppväxt var präglad av kultur, både hemifrån och som pedagogiskt verktyg i den Östtyska skolan. När jag var elva år flyttade min familj till Sverige, något som för mig blev en kulturell chock. Musiken blev min utväg och jag ägnade nästan hela min fritid som basist i ett hobbyband. Bandmedlemmarna kom från olika bakgrunder, men vi hade rocken som gemensam nämnare. I vår replokal på Kajplats 305 (numera Arena 305), var alla jämställda oavsett var du kom ifrån.
Jag grubblade ganska mycket som tonåring och kände mig ibland statlös. Normerna som jag bar med mig från Östtyskland överensstämde inte med de svenska. För att förstå mig själv och min omvärld bättre, så använde jag musiken som kanal. Jag tror att en meningsfull sysselsättning kan hjälpa barn med att bearbeta sina tankar. Det blir ett värn mot att använda sig av våldsamma handlingar för att få bukt med frustrationen.
Idag ser jag det bara som en fördel att vara en blandning av svensk, chilenare och tysk. Det har gett mig en grundförståelse för andra människor. Jag ser numera mig själv som en världsmedborgare.
Vad vill du tillföra till kulturstödsutskottet?
Jag anser att kultur är en självklar komponent till ett hållbart samhälle. Kultur öppnar upp broar mellan människor och river barriärer. Vi har ett unikt kulturklimat i Malmö, som bubblar av energi och häftig dynamik. Det måste vi underhålla.
Malmö Kulturstöd kan utvecklas på många olika sätt. Vi kan hitta nya arbetsformer, skapa möten, nätverk och stödja det fria kulturlivet med andra metoder. Alla insatser behöver inte vara kapitalinriktade, utan kan också handla om att skapa nya forum där kunskap kan utbytas.
Vi måste också bli bättre på att fånga upp grupper som står utanför kulturetablissemanget och ge dem möjligheter på lika villkor, utan nedsättande behandling. Vi ska inte frälsa dem, utan låt de frälsa oss med sin erfarenhet. Jag skulle även vilja utveckla arbetet med exilkulturen i Malmö och se över dagens system så att fler kan delta i kulturlivet; oberoende av var man kommer ifrån.
Vad är din bästa/respektive sämsta kulturupplevelse?
Min bästa kulturupplevelse var en Bob Hund-konsert på 90-talet under Folkfesten. De hade enormt bra kontakt med publiken. Sämsta upplevelsen var matchen mellan MFF-Helsingborg. Helt sanslöst att en enda person på några minuter kan förstöra för tusentals människor.
Text och bild: Kim Wictorin
