Malmö var redan i mitten på 1960-talet med i projekt där man mätte sot och svaveldioxid med manuella dygnsprovtagare. 1969 startades en första kontinuerlig mätning av kolmonoxid genom medverkan i ett riksprojekt. Detta ledde till uppbyggnad av mätstationen på Rådhuset, som startades hösten 1971.
Vid starten mättes svaveldioxid och svävande stoft. Mätstationen har successivt byggts ut och kompletterats för att klara av lägre halter samt nya luftföroreningar.
Med mer än 30 års statistik från en och samma mätstation har Malmö goda kunskaper om hur luftföroreningarna historiskt har förändrats.
Från taket sugs luft in via ett rör till mätstationen, där luften först filtreras från partiklar samt torkas. Varje luftförorening har en separat analysator.
En gång om dagen kopplas automatiskt nollgas in (dvs. luft fri från de aktuella gaserna). Detta för att kontrollera att analysatorerna inte har drivit på grund av meteorologiska variationer, något som analysatorerna normalt kompenserar för.
De olika analysatorerna arbetar efter olika principer: kemiluminiscens, UV-flouroscens, IR- teknik, UV absorption samt TEOM. Mätresultaten registreras slutligen av stationens dator, där de lagras som minutvärden. Mätvärdena hämtas hem via modem av datasystemet EnviMan och lagras i en databas. Stoftmätning sker endast i en punkt på byggnadens tak.
