Området som idag utgörs av Norra Sorgenfri var fram till 1800-talet del av stadens betesmarker. Under 1800-talet var marken uppodlad och det låg flera gårdar i området. På Skånska rekognosceringskartan från 1812 går landsvägar i linje med nuvarande Industrigatan och Östra Farmvägen. Senare under 1800-talet tillkom parallellvägar som delade in marken i stora, rektangulära kvarter som ännu avspeglas i stadsplanen.
Norra Sorgenfris historia som industriområde tog sin början i slutet av 1800-talet. Kontinentalbanan, som drogs 1898, var en viktig faktor när industrier etablerades. 1903 angavs området som "fabriksområde" och i detta sammanhang fick Industrigatan fick sitt namn. En stor del av marken i Norra Sorgenfri ägdes av staden, vilket resulterade i att flera allmänna institutioner etablerades i området, istället för att bebyggas med tät kvartersstad som i andra lika centralt belägna områden. Staden anlade bl.a. ett gasverk i nuvarande kvarteret Verket och i början av 1900-talet anlades spårvägsstationen i kvarteret Spårvägen.
Under 1910-talet etablerades många privata industrier i området, exempelvis Läderfabriken Skania och Per Fricks fabriker som tillverkade cigarrlådor. Under 1930- och 40- talen utvidgades företagen samtidigt som nya tillkom, så som korvskinnsfabriken AB Tripasin och räknemaskinstillverkaren Addo, som kom att bli en av Malmös största industrier.
I slutet av 1940-talet var Norra Sorgenfri ett synnerligen aktivt och viktigt verksamhetsområde där många malmöbor tillbringade sina arbetsdagar. Efter 1990 har omfattande rivningar gjorts i området, men en del av den äldre industribebyggelsen finns kvar. Dessa byggnader karaktäriseras av omsorg i den arkitektoniska utformningen och att man ofta använde rött tegel som byggnadsmaterial. Åtskilliga byggnader i området har ett bevarandevärde ur kulturhistorisk och arkitektonisk synpunkt.
